4 Juli. Kårsevagge – Abiskojaure: 

Har sovit jättegott i natt och är nu fulladdad med energi. Det verkar Thea också vara för hon, Pippi o jag lekte länge i morse. Det är så kul att ha med en kompis. Men till slut blev Pippi lite yr i huvudet o då slutade vi.

    

Tror matte tänkte lite fel i morse. Hon lät oss få sovmorgon (vilket jag tyckte var helt onödigt) eftersom vi bara skulle gå över berget till Abiskojaure. – När jag gick här med All In Nature 2021 tog det oss sex timmar att gå de här drygt åtta kilometrarna. Visst det är svettigt uppför men det skall nog inte ta sååå lång tid…. Tror dessutom att vi behöver en ordentlig vila efter gårdagen”  Jo du matte, du är inte alltid så smart…..

 

När de städat den lilla stugan och fått ut alla prylarna skulle matte givetvis ta morgonens bild. Bara att lyda o sätta sig fint bland de andra. Skynda dig nu matte så vi kommer iväg!

 

  Fjällgänget i Kårsevagge. Betydligt gladare miner än när vi var här senast 2021

 

Att tvåbeningar alltid skall ta så lång tid på sig (jag var klar på två minuter…) och matte alltid ta den där morgonbilden gjorde att klockan var tio innan vi började gå. Dessutom var de ju rädda för att blöta ner sina tassar…. Suck…

När vi kommit över till andra sidan var det jätteskönt att gå. Mjukt skönt gräs och en massa blommor. Såg ett vattenfall en bit upp och ville springa dit o titta, men det fick jag inte. Tydligen vill matte att vi ska följa stigen och gå snett upp på berget. Ok, du vara chef, men jag är Bozzen…

-”Matte, kom o kolla vad jag hittat”!!!!!  Mitt på ängen, en liten bit från stigen hittade jag en…. Ja någonting konstigt. Lisbeth konstaterade snabbt att det var en spis. Så tokigt, man lagar väl inte mat på en spis här….. Och så låg det trasiga tallrikar runt den. Tvåbeningar……

Man hittar små fynd på fjället ibland

Nu började det bli lite jobbigt, det var ganska brant. Började bli rädd att jag skulle behöva dra matte uppför, men som tur var fick jag gå lös. Tror tvåbeningarna också tyckte det var brant, för de pustade en hel del, och var ganska tysta. Blev många stopp, fast blev lite sur på matte för jag fick inte godis varje gång. Bara när vi tog av ryggsäckarna.

  

Det gick verkligen inte fort uppåt, men det gjorde ingenting, för nu kunde jag sitta o titta på den fina utsikten när jag väntade på gänget. Såg hur vi gick i går och det var långt, lika långt som det kändes. Mitt i backen började Lisbeth hojta om kaffe o fika, och det stöttade jag henne helhjärtat med. Matte stanna….FIKA!!!!

Okej, Pippi o jag är redo för fika. Hjälp mig o packa upp min väska..

Du o jag matte…..  Vi kan väl ha många fikapauser i dag…

Bästa kompisarna

Oj, trodde inte det kunde bli så mycket brantare, men det blev det nu. Och dessutom började det bli stenigt.  Var häftigt att titta ner mot Kårsevagge o se den lilla stugan långt där nere. Som en liten prick.

FILM:    Vi fortsätter uppåt

Ulrika

Men det där med stenar är ganska bra. Hittade en stor platt sten som vi stannade för att äta på. Även de andra hittade bra stenar så vi satt jättebra. Jag fick lite godsaker att tugga på, men tyckte ändå att matte var lite snål. Hade orkat MYCKET mer…

Blev en lång och behaglig matpaus och jag låg o hade det så skönt på stenen. Orkade inte ens leka med Pippi så han fick ligga kvar på min väska. När vi började gå igen fick gänget syn på några svarta prickar uppe på ett snöfält, och de prickarna var renar. Så nu var det slut för mig att få gå fritt. Men matte, jag kommer inte att dra dig uppför. Du får klara dig själv, jag är jättevarm o törstig. Matte var riktigt duktig och pinnande på bra sista biten upp till toppen, så vi kom upp först. Men det var nog bara för att hon ville fota de andra när de kom upp. Hon flåsade ganska mycket….

FILM:    Uppe på toppen

 

  
                                                                                                               Birgitta o Lisbeth

Nu blev det allmän vila o fotografering. Men matte det var det där med tiden. Tror som sagt att du tänkt lite fel….Du sa att vi varit ute i över fem timmar. Tror inte vi fixar dina sex timmar till nästa stuga…..  Fast gänget verkade inte ha så bråttom så då tog jag det också lugnt o tittade på utsikten. Den var jättefin åt alla håll.

Hela gänget på toppen

Precis när vi skulle ta på oss ryggsäckarna kom matte på att hon ville ha ett familjefoto.

 "–Tre generationer på toppen," som hon sa. Men matte, JAG då?? Jag hör väl också till familjen. Fast vilken generation är lilla jag??  Såja Lisbeth, nu kan du ta fotot. Jag är med! Hamnade visst i centrum…

 

Skynda er nu så vi kommer ner till en bäck innan jag dör av törst. Matte, nu är du sist klar igen.
Vadå, förstår inte vad min väska har med saken att göra…

Oj vad fel jag hade. Trodde vi skulle skynda oss nerför de härliga grässluttningarna, men icke…. Nu hojtade Lisbeth igen om kaffe och energipåfyllning. Det där sista håller jag alltid med henne om, så jag kan väl offra mig på lite fika…. Och nu trollade matte fram en vattenflaska till mig. Suveränt, nu kan jag ju äta ännu mer godis…..

Dagens sista fikapaus

Var så skönt för tassarna att gå på mjukt underlag nerför. Fast det är hemskt vad de där tvåbeningarna har svårt för att gå fort även nerför. Matte var värst. Trots att hon fick jättebra draghjälp av mig när vi hade en ren framför oss så bromsade hon för fullt. Kom igen, det är ju bara att släppa fötterna lösa o hänga med…….Tror dessutom att hon kallade min tuggbenskompis för några fula ord….

               

När vi bara hade två kilometer kvar fick Lisbeth ont i sitt knä, och då sa matte till de andra att gå i förväg ner till Abiskojaurestugan. De flesta hade ju bokat in sig i stugan, bara Ulrika o Birgitta som skulle tälta. De försvann snabbt ner i skogen medan vi tog det lite lugnare. Blev flera små stopp på vägen. Mitt på stigen fanns det ett lustigt träd. Inga problem för lilla mig, men de där tvåbeningarna…… Matte gick i tankar och höll på att gå in i det, och Linnéa hade tydligen också gjort det. Fattar de inte att det bara är att gå runt…… Suck

När vi äntligen kom ner till stugan var klockan jättemycket. Va var det jag sa matte…. Sex timmar…. Ha ha ha. Då hade matte bestämt oss för att skippa tältning och se om det fanns något ledigt hundrum. Tyckte det lät jättebra även om jag älskar att tälta. Det fanns det, en hel stuga som var ledig. Slutade med att de andra flyttade in till oss så nu var vi alla (bortsett från tältarna) samlade. Men oj så mycket folk det var på den här platsen. Tält o tvåbeningar överallt. Hoppas vi inte skall stanna här länge, ingen kul plats.